Hade tid i morse för tillväxtultraljud. Allt såg tipptopp ut så när som på att lillskrutt fortfarande satt i säte. H*n beräknades väga 2683g vilket är ganska exakt på mittenkurvan.
Efter ultraljudet pratade vi lite om hur att gå vidare. Först så var det ju såklart ett vändningsförsök, och skulle inte det lyckas ville hon boka tid för snitt.
Fick panik bara hon nämnde ordet snitt.
Förklarade än en gång HUR rädd jag är för snitt och att jag hellre föder i säte.
Så diskuterade vi sätesförlossning lite löst. Det var inget hon ville rekommendera eftersom det i de flesta fall snittas vid säte och dom saknar kunskap om sätesförlossningar.
Men iaf så vart vi vidareslussade till dagavdelningen. Fick en infart i armen, ligga med CTG en stund innan läkaren kom igen med ultraljudsmaskin igen. Hon kände efter och tittade så lillskrutt låg som vid det tidigare ultraljudet, det gjorde h*n.
I med en skvätt bricanyl via infarten. Fick raskt de omtalade hjärtklappningarna och vändningen påbörjades.
Kan inte påstå att vändningen var det behagligaste jag varit med om. Hon borrade ner händerna i nedre delen av magen för att få tag om lillskrutts rumpa, ”lyfte” upp rumpan ur bäckenet samtidigt som hon med hjälp av andra handen hjälpte lillskrutts huvud runt och neråt för att kullra runt.
När vändningen var över fick jag mycket beröm för hur duktigt jag slappnade av och tyckte jag gjorde det kanon. Att fokusera på texten till en av favoritlåtarna funkar kanon som avslappning för mig, så jag vet precis vad jag ska göra inför förlossningen; ladda spellistan på Spotify med bra musik 😉
Fick ligga med CTG en halvtimme efter för att se så att allt var fortsatt lugnt med lillskrutt, vilket det var. Innan det var dags att gå hem så drog dom infarten och kände efter hur lillskrutt låg igen.
trolltoka.wordpress.com 